Skötarens roll i slutenvården? Vad förväntar sig patienterna? Hur förbättrar vi slutenvården?
När jag läser om folk som hatar den psykiatriska slutenvårdens personal, så får det mig att undra; Vad förväntar sig patienterna av oss egentligen? Många ser oss personal som hårda, elaka och kalla. Missförstå mig inte, man ska alltid visa sina patienter respekt och ge ett värdigt bemötande.
Men vårat mål är ju liksom inte att bli patientens föräldrar eller kompisar. Vårat mål är ju att patienten ska bli så stabil att den kan fortsätta vårdas utanför sjukhuset.
Kommer en patient till mig och har skurit sig så är mitt tillvägagångssätt följande: tvätta av, torka torrt, lägga om och informera en läkare och sedan följa dennes direktiv. (så länge såret inte behöver sys eller dylikt)
Väljer läkaren att ordinera tätare tillsyner så följer jag det och observerar oftare. Om patienten säger att den behöver prata ut om sin ångest eller vad det nu rör sig om så sätter jag mig hos den och snackar. I övrigt respekterar jag att patienten väljer att vara ifred.
En fråga jag gärna vill ha svar på är: Vad vill t ex. en självskadande patient att vi ska göra efter en sådan här incident? Gulla med dom? Kramas? Försöka diskutera vad som utlöste det hela? Lämna patienten ifred?
Såklart är det olika, men i allmänhet liksom.
Hur ska vi inom slutenvården agera för att patienterna ska sluta hata oss? Hur ska slutenvården förändras till det bättre?
Men vårat mål är ju liksom inte att bli patientens föräldrar eller kompisar. Vårat mål är ju att patienten ska bli så stabil att den kan fortsätta vårdas utanför sjukhuset.
Kommer en patient till mig och har skurit sig så är mitt tillvägagångssätt följande: tvätta av, torka torrt, lägga om och informera en läkare och sedan följa dennes direktiv. (så länge såret inte behöver sys eller dylikt)
Väljer läkaren att ordinera tätare tillsyner så följer jag det och observerar oftare. Om patienten säger att den behöver prata ut om sin ångest eller vad det nu rör sig om så sätter jag mig hos den och snackar. I övrigt respekterar jag att patienten väljer att vara ifred.
En fråga jag gärna vill ha svar på är: Vad vill t ex. en självskadande patient att vi ska göra efter en sådan här incident? Gulla med dom? Kramas? Försöka diskutera vad som utlöste det hela? Lämna patienten ifred?
Såklart är det olika, men i allmänhet liksom.
Hur ska vi inom slutenvården agera för att patienterna ska sluta hata oss? Hur ska slutenvården förändras till det bättre?
Jag skyndar mig...
Jag skyndar mig. Skyndar från bussen. Skyndar mig in på psykakuten genom tunga metalldörrar. Det sitter några gula löv på min svarta jacka. Det är höst och höstruskigt. Mitt hår ligger blött och tungt över mitt blöta ansikte, medan jag klär om till vitt och febrilt försöker torka håret med en landstingshanduk. Jag skyndar mig in i det låsta köket och häller upp en kopp rykande hett, svart kaffe. Skyndar mig in på rapport.
Det är höst och hur deppigt det än låter är det ganska fint att uppleva just hösten på det sättet 06.30 en måndagmorgon då man helst egentligen skulle stannat i sängen.
Vidare till vad som faktiskt hände idag på jobbet.
Rätt lugnt de tre första timmarna. Jag och L hade mottagningssidan. Hade två sökande. Ångest och depression. De fick åka hem båda två.
Sen drog det jädrar anacka igång! Mellan 10 och 12 hade vi 3 polistransporter. Två akuta psykoser och en man som hotat sin familj att suicidera genom att skjuta sig genom munnen och sen vägrade åka till sjukhuset. Då mannen berättade att han tagit lite för många sobril och zyprexa fick han åka direkt till somatiska akuten för att bli utredd. Polisen följde med såklart.
Mannen kom åter efter ett par timmar. Kvarhållen, skärpt x-vak och med tanke på tidigare våldstendenser och att han för några år sedan vårdades enligt LRV (lagen om rättspsykiatrisk vård) blev han inlagd på PIVA.
PIVA fick rätt mycket från oss den dan kan jag säga...
Det är höst och hur deppigt det än låter är det ganska fint att uppleva just hösten på det sättet 06.30 en måndagmorgon då man helst egentligen skulle stannat i sängen.
Vidare till vad som faktiskt hände idag på jobbet.
Rätt lugnt de tre första timmarna. Jag och L hade mottagningssidan. Hade två sökande. Ångest och depression. De fick åka hem båda två.
Sen drog det jädrar anacka igång! Mellan 10 och 12 hade vi 3 polistransporter. Två akuta psykoser och en man som hotat sin familj att suicidera genom att skjuta sig genom munnen och sen vägrade åka till sjukhuset. Då mannen berättade att han tagit lite för många sobril och zyprexa fick han åka direkt till somatiska akuten för att bli utredd. Polisen följde med såklart.
Mannen kom åter efter ett par timmar. Kvarhållen, skärpt x-vak och med tanke på tidigare våldstendenser och att han för några år sedan vårdades enligt LRV (lagen om rättspsykiatrisk vård) blev han inlagd på PIVA.
PIVA fick rätt mycket från oss den dan kan jag säga...
Förtydligande! + ett arbetspass.
Förtydligande!!!
Det jag skriver om patienterna är till 95 % fiktivt. När jag skriver om vad en patient gör eller hur den beter sig är det alltså sådant som vanligen händer där jag jobbar, men jag skriver aldrig något om en enskild patient. Är väldigt noga med sekretessen och när jag skriver ser jag till att ingen patient kan identifieras. Jag skriver den här bloggen för att människor ska få en inblick av hur vi jobbar i psykiatrin.
Tänk, trots att det inte var så längesen man var på semester så är man lika trött som innan semestern började... Underligt det där. ;-)
Jobbar natt nu, men har varit lite körigt på avdelningen. Är på PIVA.
För tillfället är det fullt på avdelningen. Knökfullt. Alla 6 platser är belagda med riktigt, riktigt sjuka patienter. Ibland kan det ju vara så att flera stycken patienter för tillfället är så stabila att de kan flyttas till någon annan avdelning och bara väntar på plats liksom. Men nu är det liksom bara patienter som mår superkasst.
Två supermaniska kvinnor som flög på varandra tidigare idag, Tre stycken utåtagerande schizofreni-patienter och en personlighetsstörd tjej med ett svårt självskadebeteende i form av att hon gnuggar glassplitter på olika delar av kroppen och även äter glas.
Jag älskar verkligen mitt jobb, men ibland när man går hem bara ringer det i huvudet av alla skrik. Det känns för övrigt inte heller bra att inom loppet av tre timmar ha hunnit bältat två patienter och tvångsmedicinerat bägge.
Jaja, jag lever iaf i tron att det finns en väg till ett bättre liv för alla mina patienter.
Så mycket...!
Ja, den senaste tiden har det känts som jag inte hunnit blogga. Eller jag har helt enkelt inte tagit mig tid till det. Varit på akuten nästan hela tiden. Tänk, jag fick ett sånt underligt samtal för ett par dagar sen.
Jag: Psykiatriska akutmottagningen, *****.
Patient: Ja, hej. Du, jag skulle behöva lite hjälp.
Jag: Okej, vad kan jag hjälpa till med?
Patient: Jo, det skulle vara kanon om du körde ut några förpackningar stesolid åt mig.
Jag: Alltså, jag kan för det första inte lämna avdelningen och än mindre bara köra ut och ge dig mediciner utan att ens veta om du är ordinerad dessa.
Patient: Alltså, det här är helt sjukt! Varför i helvete är det så jävla svårt att ge mig lite lugn och ro? Fattar inte du att jag har ångest!!!???
Jag: Jag förstår att det känns jättejobbigt, men tyvärr kan jag inte göra så mycket. Du får helt enkelt komma hit och prata med en läkare. Du behöver ingen remiss, det är bara att komma hit så snackar vi. Fast det bästa vore ju om du ringde din öppenvårdsmottagning, där dom känner dig bäst. Du har en öppenvårdskontakt va?
Patient: Jäääävla skötarbög, dra du åt helvete!!!
*klick*
Jag förstår inte riktigt vad jag gjorde för fel? Jag var respektfull, gjorde vad jag kunde, bjöd in patienten för ett samtal. Om ni som läser detta har någon förklaring, kommentera gärna.
Jag förstår att man kan må så dåligt att man låter det gå ut över andra, men jag accepterar inte dessa skällsord och brist på respekt. Trots att man har en psykiatrisk diagnos kan man inte bete sig hur som helst. Alltså, är en person inne i en akut psykos, är jättemanisk eller har tourettes hade jag kunnat ta det, men jag vet att den här patienten lider av en borderline personlighetsstörning.
Jaja, nog om det.
I övrigt var det relativt lugnt på mottagningen, skönt tempo. Precis så att det varken var mycket eller för lite att göra. En jämn ström.
Ha det bra allihopa!
Jag: Psykiatriska akutmottagningen, *****.
Patient: Ja, hej. Du, jag skulle behöva lite hjälp.
Jag: Okej, vad kan jag hjälpa till med?
Patient: Jo, det skulle vara kanon om du körde ut några förpackningar stesolid åt mig.
Jag: Alltså, jag kan för det första inte lämna avdelningen och än mindre bara köra ut och ge dig mediciner utan att ens veta om du är ordinerad dessa.
Patient: Alltså, det här är helt sjukt! Varför i helvete är det så jävla svårt att ge mig lite lugn och ro? Fattar inte du att jag har ångest!!!???
Jag: Jag förstår att det känns jättejobbigt, men tyvärr kan jag inte göra så mycket. Du får helt enkelt komma hit och prata med en läkare. Du behöver ingen remiss, det är bara att komma hit så snackar vi. Fast det bästa vore ju om du ringde din öppenvårdsmottagning, där dom känner dig bäst. Du har en öppenvårdskontakt va?
Patient: Jäääävla skötarbög, dra du åt helvete!!!
*klick*
Jag förstår inte riktigt vad jag gjorde för fel? Jag var respektfull, gjorde vad jag kunde, bjöd in patienten för ett samtal. Om ni som läser detta har någon förklaring, kommentera gärna.
Jag förstår att man kan må så dåligt att man låter det gå ut över andra, men jag accepterar inte dessa skällsord och brist på respekt. Trots att man har en psykiatrisk diagnos kan man inte bete sig hur som helst. Alltså, är en person inne i en akut psykos, är jättemanisk eller har tourettes hade jag kunnat ta det, men jag vet att den här patienten lider av en borderline personlighetsstörning.
Jaja, nog om det.
I övrigt var det relativt lugnt på mottagningen, skönt tempo. Precis så att det varken var mycket eller för lite att göra. En jämn ström.
Ha det bra allihopa!
Semester.
Ledsen alla som läser att jag inte uppdaterat på ett tag. Har varit på semester i Egypten. Är dock tillbaka på jobbet nu! =) Känns riktigt bra att vara tillbaka igen och få rutin på vardagen.
Första skiftet tillbaka var det kaos med personal på psykosavdelningen. Så jag gick dit. Träffade några kända ansikten och satt och snackade med dom. Det som är skönt på psykosavdelningen är att det är så lugnt. Patienterna är där länge och förbättras mycket under vårdtiden, oftast.
Där kan man få mycket konstruktiva samtal och "kvalitetstid" med patienterna. Vid kvällsfikat t ex. så sitter man ner och fikar med dom, snackar och ibland blir det mycket skratt också.
För övrigt är det den mest estetiskt tilltalande avdelningen inom psykiatrin på sjukhuset.
Imorgon verkar det som att jag blir placerad på PIVA. Jag springer runt som en dåre fast jag har min tjänst på psykakuten. Men men, är väl nyttigt. Kanske.
Jobba jobba jobba!
Ja, söndag morgonskift. Var extremtrött när jag gick upp, men när jag fick dricka mitt heta nybryggda kaffe under morgonrapporten kände jag mig lite mer mänsklig iaf!
Jag hade avdelning idag och det var rätt mycket att göra. Puls & blodtryck på varenda patient innan dom steg ur sängen. Sen var det två blodsocker som skulle tas + tre stycken venösa blodprov.
Efter det var gjort så började vi göra i ordning frukostvagnen. En klant lyckades såklart ställa en porslinskopp på den. Så när vi i godan ro skulle plocka undan vagnen 40 minuter senare så var koppen såklart borta. Trettio sekunder efter vi hade upptäckt det hörde vi hur den gick i golvet inne på en av toaletterna. Springa dit, plocka bort porslinsskärvor och lägga om några rispor.
Jag förstår att människor mår riktigt kasst och vill skada sig själva, men vad många som gör det inte verkar förstå är att det skapar reaktioner hos andra också. Det är lätt att säga: "Jag mår så dåligt att jag inte kan stå emot". Men försök förklara det för en orolig depressionspatient som börjar storgråta och får en ångestattack av att folk skadar sig själva eller skriker inne på avdelningen.
I vilket fall som helst. Sedan var patienterna ganska oroliga och vankade lite fram och tillbaka.
Vid lunch hade de flesta lugnat ner sig och kunde iaf sitta och käka tillsammans.
Må så gott!
Jag hade avdelning idag och det var rätt mycket att göra. Puls & blodtryck på varenda patient innan dom steg ur sängen. Sen var det två blodsocker som skulle tas + tre stycken venösa blodprov.
Efter det var gjort så började vi göra i ordning frukostvagnen. En klant lyckades såklart ställa en porslinskopp på den. Så när vi i godan ro skulle plocka undan vagnen 40 minuter senare så var koppen såklart borta. Trettio sekunder efter vi hade upptäckt det hörde vi hur den gick i golvet inne på en av toaletterna. Springa dit, plocka bort porslinsskärvor och lägga om några rispor.
Jag förstår att människor mår riktigt kasst och vill skada sig själva, men vad många som gör det inte verkar förstå är att det skapar reaktioner hos andra också. Det är lätt att säga: "Jag mår så dåligt att jag inte kan stå emot". Men försök förklara det för en orolig depressionspatient som börjar storgråta och får en ångestattack av att folk skadar sig själva eller skriker inne på avdelningen.
I vilket fall som helst. Sedan var patienterna ganska oroliga och vankade lite fram och tillbaka.
Vid lunch hade de flesta lugnat ner sig och kunde iaf sitta och käka tillsammans.
Må så gott!
Extraskift på PIVA.
Ja, då fick man gå in extra på PIVA en kväll. Var väldigt trevligt. Träffade en gammal känd patient jag varit kontaktperson åt flera gånger. En man med schizoaffektivt syndrom. Lika pratglad (läs manisk) som vanligt. Han studsade runt på avdelningen och sjöng ABBA-låtar och dansade. Lite uppiggande iaf. =)
Eftersom det var torsdag kväll käkade vi pannkaka allihopa tillsammans allihopa. Var bara 4 patienter där, så allt var ganska lugnt. Skönt att dom hade ringt in en extrapersonal till klossvaket vi hade där. Själv blir jag så sjukt trött av att sitta vak i flera timmar.
Vem vet, kanske ska jag söka jobb på PIVA?
Eftersom det var torsdag kväll käkade vi pannkaka allihopa tillsammans allihopa. Var bara 4 patienter där, så allt var ganska lugnt. Skönt att dom hade ringt in en extrapersonal till klossvaket vi hade där. Själv blir jag så sjukt trött av att sitta vak i flera timmar.
Vem vet, kanske ska jag söka jobb på PIVA?
Trist.
Ja, idag har det varit trist på jobbet. Lite att göra. Men tjejen som var sjuksköterska livade iaf upp stämningen. =)
I övrigt så har det varit lugnt på avdelningen. Haft 4 inneliggande. Alla var depression/ångest så inte direkt något stökande där.
Jaja, nu ska jag studsa iväg på annat!
I övrigt så har det varit lugnt på avdelningen. Haft 4 inneliggande. Alla var depression/ångest så inte direkt något stökande där.
Jaja, nu ska jag studsa iväg på annat!
Kyliga nätter med hett kaffe.
Dags för ännu ett nattpass. Eller ja, 3 stycken som fallit på min lott. Här kommer en summering av den första natten.
Ja, kom då till jobbet och fick trängas i omklädningsrummet. Sprang ner för trappan till "akuten" och in på kontoret och hann precis till rapporten. =) Men var lite svettig. Inte alls många där. Tre stycken närmare bestämt. Jag ville sitta på akutmottagningen och fick det också. =)
Var ingen i väntrummet så jag somnade nästan de två första timmarna. Istället så vällde det in patienter senare. Jag tror vi hade tre patienter som intoxikerat sig och kom direkt från somatik-akuten till oss.
Vi hade världens värsta läkare. En trög 40-åring som har svårt att kommunicera med patienterna på svenska då han ursprungligen kommer från Kenya. Blä. Fick agera tolk en del. Känns som jag hade kunnat göra mycket mer nyttiga grejer än att tolka så att dom förstod varandra. Men men. Trög eller inte, mäkta trevlig iaf!
Eftersom vi fortfarande hade tre platser blev det såklart tre inläggningar. Alla tre som hade intoxikerat sig. Tur att det fanns platser på nästan varenda avdelning ifall vi skulle behövt lägga in flera.
Kom också en man med vanföreställningar. Han var tydligen i sitt habitualtillstånd enligt bakjouren som är hans PAL. Var en trevlig liten farbror som inte hade några tankar på att skada sig själv eller någon annan. Ville ha några stesolid och åka hem. Han fick två stycken. En i munnen och en att ta med sig. Verkade iaf väldigt lugn och inte alls lika orolig när han gick.
Jaja, det var det!
Ja, kom då till jobbet och fick trängas i omklädningsrummet. Sprang ner för trappan till "akuten" och in på kontoret och hann precis till rapporten. =) Men var lite svettig. Inte alls många där. Tre stycken närmare bestämt. Jag ville sitta på akutmottagningen och fick det också. =)
Var ingen i väntrummet så jag somnade nästan de två första timmarna. Istället så vällde det in patienter senare. Jag tror vi hade tre patienter som intoxikerat sig och kom direkt från somatik-akuten till oss.
Vi hade världens värsta läkare. En trög 40-åring som har svårt att kommunicera med patienterna på svenska då han ursprungligen kommer från Kenya. Blä. Fick agera tolk en del. Känns som jag hade kunnat göra mycket mer nyttiga grejer än att tolka så att dom förstod varandra. Men men. Trög eller inte, mäkta trevlig iaf!
Eftersom vi fortfarande hade tre platser blev det såklart tre inläggningar. Alla tre som hade intoxikerat sig. Tur att det fanns platser på nästan varenda avdelning ifall vi skulle behövt lägga in flera.
Kom också en man med vanföreställningar. Han var tydligen i sitt habitualtillstånd enligt bakjouren som är hans PAL. Var en trevlig liten farbror som inte hade några tankar på att skada sig själv eller någon annan. Ville ha några stesolid och åka hem. Han fick två stycken. En i munnen och en att ta med sig. Verkade iaf väldigt lugn och inte alls lika orolig när han gick.
Jaja, det var det!
En onsdag kväll...
Kom till jobbet som vanligt. Insåg att jag jobbade med mina 5 favoritkollegor. =) Kändes väldigt positivt. På rapporten såg jag att det var en patient som jag träffat flera gånger tidigare. En tjej med svår anorexia. Det var roligt att återse henne, fast kanske inte på psykakuten och när hon mådde så dåligt. Jag fick iaf en stor kram och vi satte oss och snackade.
Tydligen hade hon gått ner sig ordentligt. Vägrat äta på sitt behandlingshem och till slut blivit så undernärd att hon lades in akut på medicinkliniken och vätskades upp. Till skillnad från förra gången vi sågs hade hon sond nu. Jag märkte att hon var irriterad på den men när vi hade snackat en stund så verkade hon inse själv att hon faktiskt behövde den just nu. Som sagt, det var roligt att återse henne, men hade gärna träffat henne på stan istället!
I övrigt så var det fullt på avdelningen. Kändes nästan som att det var en bup-avdelning. Alla var så unga. Träffade på en kille som jag träffat när jag jobbade på bup. Så det var flera "kändisar" där.
Vi hade en trevlig kväll och tittade på TV med patienterna. Det var någon komedi på trean så vi hade faktiskt trevligt. Men det var skönt att komma hem efter jobbet och krypa ner mellan lakanen ändå!
Tydligen hade hon gått ner sig ordentligt. Vägrat äta på sitt behandlingshem och till slut blivit så undernärd att hon lades in akut på medicinkliniken och vätskades upp. Till skillnad från förra gången vi sågs hade hon sond nu. Jag märkte att hon var irriterad på den men när vi hade snackat en stund så verkade hon inse själv att hon faktiskt behövde den just nu. Som sagt, det var roligt att återse henne, men hade gärna träffat henne på stan istället!
I övrigt så var det fullt på avdelningen. Kändes nästan som att det var en bup-avdelning. Alla var så unga. Träffade på en kille som jag träffat när jag jobbade på bup. Så det var flera "kändisar" där.
Vi hade en trevlig kväll och tittade på TV med patienterna. Det var någon komedi på trean så vi hade faktiskt trevligt. Men det var skönt att komma hem efter jobbet och krypa ner mellan lakanen ändå!
Välkommen till min nya blogg!
Tänkte berätta lite hur vi jobbar på min arbetsplats.
Våran akut är uppdelad i två delar. Mottagningen där alla som söker kommer först. Där finns ett väntrum och samtalsrum. Man blir först mottagen av sjuksköterska/skötare och blir sedan bedömd av en läkare. Det brukar vara 3 stycken som jobbar på själva akutmottagningen + läkare. Bestäms det att man läggs in så läggs man antingen in direkt på Allmänpsykiatriska avdelningarna (3 stycken), psykosavdelningarna (3 stycken) eller så stannar man hos oss på akutavdelningen där vi har 6 platser. För särskilt vårdkrävande finns en PIVA-avdelning (psykiatrisk intensivvårdsavdelning) med 6 platser dit man oftast förflyttas omedelbart efter läkarbedömningen.
Jag jobbar alla sorters skift. Både dag, kväll och natt. Dagskiftet börjar 07.00 till 15.00. Kvällsskiftet är 14.00-22.00 och natten 22.00-07.00.
Senast var det måndag, kvällsskift. Här kommer vad som hände då.
Började då 14.00 och blev tilldelad mottagningen. Hela väntrummet fullt och trots att både en specialistläkare och en underläkare som vanligtvis är väldigt effektiv jobbade så var det som att tiden stod still och ingenting hände! Fick veta att vi hade en PIVA-kandidat som skulle läggas in så fort som möjligt. En man i 40-årsåldern som tidigare på dagen vid ankomst varit väldigt utåtagerande. Han hade anlänt med polisen då han sprungit naken i ett köpcentrum.
Vid ankomsten hade han förföljelsetankar och var riktigt otrevlig i kontakten, vilket inte är hans fel när han var livrädd och paranoid på det mesta. En sjuksköterska skulle försöka ge honom Nozinan, men då blev han våldsam och gav henne faktiskt en örfil. Hon larmade och vi fick springa. Den stackars mannen blev såklart ännu mer rädd och slog vilt omkring sig. Stark som en oxe, så det blev en bältning och vi försökte ge Nozinan åt honom igen, men han vägrade. För att han skulle slippa känna så mycket oro fick han Haldol och Stesolid i injektion. Jag satt kvar hos honom och efter ungefär 40 minuter försökte vi släppa honom, vilket gick bra. Så han fick ligga kvar i bältessängen, men inte fastspänd. Jag kom in och lade en filt över honom och pratade lite. Sedan transport in till PIVA.
Resten av kvällen var lugn och vi hade bara en inläggning. En tjej med borderline-problematik som intoxikerat sig med stilnoct. Hon gick rakt till den allmänpsykiatriska avdelningen hon tillhör.
Ha det bra alla!
Våran akut är uppdelad i två delar. Mottagningen där alla som söker kommer först. Där finns ett väntrum och samtalsrum. Man blir först mottagen av sjuksköterska/skötare och blir sedan bedömd av en läkare. Det brukar vara 3 stycken som jobbar på själva akutmottagningen + läkare. Bestäms det att man läggs in så läggs man antingen in direkt på Allmänpsykiatriska avdelningarna (3 stycken), psykosavdelningarna (3 stycken) eller så stannar man hos oss på akutavdelningen där vi har 6 platser. För särskilt vårdkrävande finns en PIVA-avdelning (psykiatrisk intensivvårdsavdelning) med 6 platser dit man oftast förflyttas omedelbart efter läkarbedömningen.
Jag jobbar alla sorters skift. Både dag, kväll och natt. Dagskiftet börjar 07.00 till 15.00. Kvällsskiftet är 14.00-22.00 och natten 22.00-07.00.
Senast var det måndag, kvällsskift. Här kommer vad som hände då.
Började då 14.00 och blev tilldelad mottagningen. Hela väntrummet fullt och trots att både en specialistläkare och en underläkare som vanligtvis är väldigt effektiv jobbade så var det som att tiden stod still och ingenting hände! Fick veta att vi hade en PIVA-kandidat som skulle läggas in så fort som möjligt. En man i 40-årsåldern som tidigare på dagen vid ankomst varit väldigt utåtagerande. Han hade anlänt med polisen då han sprungit naken i ett köpcentrum.
Vid ankomsten hade han förföljelsetankar och var riktigt otrevlig i kontakten, vilket inte är hans fel när han var livrädd och paranoid på det mesta. En sjuksköterska skulle försöka ge honom Nozinan, men då blev han våldsam och gav henne faktiskt en örfil. Hon larmade och vi fick springa. Den stackars mannen blev såklart ännu mer rädd och slog vilt omkring sig. Stark som en oxe, så det blev en bältning och vi försökte ge Nozinan åt honom igen, men han vägrade. För att han skulle slippa känna så mycket oro fick han Haldol och Stesolid i injektion. Jag satt kvar hos honom och efter ungefär 40 minuter försökte vi släppa honom, vilket gick bra. Så han fick ligga kvar i bältessängen, men inte fastspänd. Jag kom in och lade en filt över honom och pratade lite. Sedan transport in till PIVA.
Resten av kvällen var lugn och vi hade bara en inläggning. En tjej med borderline-problematik som intoxikerat sig med stilnoct. Hon gick rakt till den allmänpsykiatriska avdelningen hon tillhör.
Ha det bra alla!
