Jobba jobba jobba!
Ja, söndag morgonskift. Var extremtrött när jag gick upp, men när jag fick dricka mitt heta nybryggda kaffe under morgonrapporten kände jag mig lite mer mänsklig iaf!
Jag hade avdelning idag och det var rätt mycket att göra. Puls & blodtryck på varenda patient innan dom steg ur sängen. Sen var det två blodsocker som skulle tas + tre stycken venösa blodprov.
Efter det var gjort så började vi göra i ordning frukostvagnen. En klant lyckades såklart ställa en porslinskopp på den. Så när vi i godan ro skulle plocka undan vagnen 40 minuter senare så var koppen såklart borta. Trettio sekunder efter vi hade upptäckt det hörde vi hur den gick i golvet inne på en av toaletterna. Springa dit, plocka bort porslinsskärvor och lägga om några rispor.
Jag förstår att människor mår riktigt kasst och vill skada sig själva, men vad många som gör det inte verkar förstå är att det skapar reaktioner hos andra också. Det är lätt att säga: "Jag mår så dåligt att jag inte kan stå emot". Men försök förklara det för en orolig depressionspatient som börjar storgråta och får en ångestattack av att folk skadar sig själva eller skriker inne på avdelningen.
I vilket fall som helst. Sedan var patienterna ganska oroliga och vankade lite fram och tillbaka.
Vid lunch hade de flesta lugnat ner sig och kunde iaf sitta och käka tillsammans.
Må så gott!
Jag hade avdelning idag och det var rätt mycket att göra. Puls & blodtryck på varenda patient innan dom steg ur sängen. Sen var det två blodsocker som skulle tas + tre stycken venösa blodprov.
Efter det var gjort så började vi göra i ordning frukostvagnen. En klant lyckades såklart ställa en porslinskopp på den. Så när vi i godan ro skulle plocka undan vagnen 40 minuter senare så var koppen såklart borta. Trettio sekunder efter vi hade upptäckt det hörde vi hur den gick i golvet inne på en av toaletterna. Springa dit, plocka bort porslinsskärvor och lägga om några rispor.
Jag förstår att människor mår riktigt kasst och vill skada sig själva, men vad många som gör det inte verkar förstå är att det skapar reaktioner hos andra också. Det är lätt att säga: "Jag mår så dåligt att jag inte kan stå emot". Men försök förklara det för en orolig depressionspatient som börjar storgråta och får en ångestattack av att folk skadar sig själva eller skriker inne på avdelningen.
I vilket fall som helst. Sedan var patienterna ganska oroliga och vankade lite fram och tillbaka.
Vid lunch hade de flesta lugnat ner sig och kunde iaf sitta och käka tillsammans.
Må så gott!
Kommentarer
Trackback
